lifeonwheels

Igår bar det av till Örebro Universitet där det var tänkt att jag skulle brilljera med mina kunskaper men så blev icke fallet. Svårighetsgraden på kursen jag bestämt mig för att ta an var inte riktigt på min nivå,
snarare på en nivå som låg på tionde våningen i en fallfärdig 60-tals lägenhet utan hiss.
Jag sitter ju i rullstol och då blir det ju lite svårt om vi säger så, att komma upp på tionde våningen.
Skämt å sido, det verkade väldigt svårt. Men Jag hade nog säkert klarat av det om jag la ner själ och
hjärta i det men den tiden som det skulle ta är det fan inte värt. Jag hade fått det berättat för mig att det kommer vara svårare än gymnasiet men tänkte, äh, hur svårt kan det vara?
gymnasiet var ju inte så farligt, men som sagt, fel det hade jag. Kanske ska tala om vad det var för kurs.
Det var Statskunskap. All kurslitteratur skulle gå på över tusen spänn.Tusen jävla spänn! Helt sjukt!
Jonathan skulle aldrig hosta upp så mycket pengar för böcker. Inte ens om jag höll på att kvävas av "pengahostan".
Några av böckerna som var bra att man införskaffade sig var, Essvelde och Larsson, kvinnopolitiska texter, och boken, en empirisk analys. Redan på boktitlarna kunde man misstänka att det inte skulle bli så lätt att läsa.

För att klara av denna kurs skulle jag få leva under självdiciplin under fem veckor i streck. Jag skulle vara tvungen att andas plugg. Inte en chans på miljonen att jag gör det. Att liksom på både måndag, tisdag och onsdag först sitta på föreläsning i nästan tre timmar för att sedan när man kommit hem fortsätta läsa på ett beroendeliknande sätt, men hallå!!! Jag är inte Christer Pettersson. Sedan på torsdag och Fredag skulle det vara  seminarium och sedan ännu mer läsning på hemmaplan. Man kan ju förstå att hälften av kursdeltagarna går in för det hundra procent, de läser ju till lärare, det är en tillräcklig motivation. Men jag ska ju inte bli lärare.
Skulle ju bara vara där för att ha något att göra på vardagarna.

Nej, nu känns det som jag har tjötat alldeles för mycket om detta. Nästa inlägg kommer nog bli av annan karaktär.
Nog om min vilda dag på college.